Månadens fjällprofil, maj 2015 ‑ Annika Fredriksson

Ålder: 49

Bor: Modern nomad som delar tiden mellan Luleå, Heden, Lassbyn, Kåbdalis/Goabbdális, Kittelfjäll/Tjiehtele och resten av Sverige och världen.

Yrke: VD på Swedish Lapland Visitors Board, den regionala besöksnäringsorgansiationen för Sveriges nordligaste destination, Swedish Lapland.

Vad har du för relation till fjällen?

Fjällen är av en av mina stora inspirationskällor. Fjällen är en del av mig som jag alltid bär med mig även om jag inte är där just då. Delar av året bor jag i Kittelfjäll eller vistas i andra delar av fjällområdet. Men, fjällen är inte bara en plats och hem utan även ett sorts tillstånd. I naturen generellt känner jag mig närmast svaren på den stora frågan om meningen med livet. Under snösäsongen i svenska fjällen står jag mycket på skidor – utför, uppför och genom landskapet. 

Vad är Storslagen fjällmiljö för dig?

Ett levande vidsträckt kulturlandskap, horisonter som aldrig tar slut, en hemvist för såväl djur och människor som bor, lever och verkar, men samtidigt lämnar så små avtryck som möjligt. En plats där man till och med kan känna den obeskrivliga lukten av snö. En plats för boende och besökare från hela världen och även självklart kommande generationer. 

Vilken fjällfråga brinner du för allra mest?

Att vi får en "helhetsminister" för fjällen som har att hantera de olika intressenterna som ska samsas tillsammans med de politiska mål som är satta för området.

Och att den hållbara näringslivsutvecklingen i fjällen blir en prioriterad fråga för den nationella politiken. Därigenom ges området ökad status som resurs för ett helt världsunikt hållbart näringsliv med exempelvis en levande rennäring, naturbaserad turism och KKN – kulturella och kreativa näringar – en plats för individer som vill bo, leva och verka hållbart. Och att man visar att man menar allvar med intentionen att hela Sverige ska leva, genom att satsa nationella resurser på infrastruktur och samhällsservice i området. 

Vilken kunskap tycker du fattas om fjällen?

Massor. De som inte känner området på djupet lever ofta med en starkt förenklad bild, där området delvis uppfattas som obebodd vildmark och de människor som bor där är de som inte lyckades ta sig därifrån. Ett sorts nationellt lågstatusområde där även områdets betydelse och värde för nationen skattas lågt.

I området finns mångåriga erfarenheter, traditionell kunskap som tillsammans med respekt för moder jord, ny teknik och innovativa individer kan möjliggöra ett hållbart brukande utan att förbruka naturen som resurs. De lokala kunskaperna och insikterna hos fjällvärldens många intressenter borde få ta en större plats i nationella diskussionerna och besluten om områdets framtid.