Månadens fjällprofil, maj 2014 ‑ Olle Melander

Ålder: 69
Bor: Kall
Yrke: Pensionär och Fil. Dr

Vad har du för relation till fjällen?

Fjällen har varit mitt intresse och drömyrke i många, många år. Det är också skälet till att jag bor i Jämtland. Jag har jobbat mycket i fjällen, där några stora forskningsprojekt har gett mig en fenomenal överblick. Ett projekt var en inventering av alla glaciärer i Sverige, från Treriksröset till Helags. I ett annat inventerade jag geovetenskapligt värdefulla objekt i fjällen för att Naturvårdsverket fått uppdraget att planera fjällen inom ramen för modern naturvård. All denna fjällkunskap gav mig sedan möjlighet att arbeta som Svenska Turistföreningens fjällchef - tio år som gav mig inblick i hur olika verksamheter fungerar ”i verkligheten”. Jag har också varit verksam många år vid Polarforskningssekretariatet. Där organiserade jag forskningsexpeditioner till polartrakterna samt byggde två svenska forskningsstationer i Antarktis. Polarforskningssekretariatet är idag en aktör i fjällen genom driften av Abisko Naturvetenskapliga station.

Vad är Storslagen fjällmiljö för dig?

Uttrycket är otympligt och svårt att visualisera. När det introducerades trodde jag att det skulle bli ett honnörsord, inte något man jobbar med på ett praktiskt plan. För mig är Storslagen fjällmiljö högfjällen - stora, sammanhålla, massiv ovanför trädgränsen. När jag kommer upp på höjd i Sarek eller Kebnekaise och ser alla snöklädda toppar runt mig, då känns naturen storslagen.

Vilken fjällfråga brinner du för allra mest?

Jag har brunnit för en väldans massa fjällfrågor under åren, men måste jag välja en så är det ett mångbruk av fjällen där alla kan samsas. Vi måste kunna ha allt från tältvandringar i Sarek till hotellturism i Åre.

Vilken kunskap tycker du fattas om fjällen?

Varje gång du tar i en fjällfråga - det kan vara geologi, fjällrävar eller långfärdsturism - så hittar du kunskapsluckor. Det behövs alltså alltid mer utredande. Vi har dock inte tid att vänta på forskningsresultat om allt, så kunskapsinsamlandet måste ske strategiskt. Det jag skulle vilja prioritera är mer information om olika aktörers arealbehov. Hur ska de kunna samsas? Hur ska skador på fjällen kunna minimeras?

Vi måste också ta diskussionerna om hur fjällen ska planeras. När utredningen om Hushållning med Mark och Vatten presenterades 1971 så trodde vi att de svenska fjällen var färdigexploaterade, men mycket har ändrats sedan dess. Det behövs en ny fjällplanering som kan hantera de senaste årtiondenas förändringar och som kan gjuta ihop Europas sista vildmark med utvecklandet av det samiska kulturlandskapet, skoteråkning med skidande i tyst natur, vindkraft med faunaskydd, liftutbyggnad med vandringsturism, slutligen mineralexploatering som tycks vara i konflikt med flertalet andra intressen. Ska något förbjudas eller ska vissa områden anvisas för vissa aktiviteter, eller är allt (nästan) tillåtet överallt? Planeringsuppgiften verkar omöjligt, men det kommer inte bli lättare om vi väntar. Planeringen av fjällen måste därför genomföras skyndsamt.