Systematiskt stöd för hållbara beslut om fjällandskapets användning

Spara favorit

Otydliga mål sätter hinder för ett framgångsrikt uppföljnings- och övervakningsarbete inom ramen för fjällstrategin och etappmålet för ett betespräglat landskap. Det menar forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

– En förutsättning för att ge relevanta fjällaktörer möjlighet att bidra till målet om ett bibehållet betespräglat fjällandskap är att slå fast vad målet innebär och vilka indikatorer som framstegen ska mätas mot. Målet måste vara avgränsat – specifikt, mätbart, accepterat, realistiskt och tidsatt. Annars är risken stor att vi skjuter förbi det.

Det säger Wiebke Neumann, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå. Tillsammans med sex kollegor har hon i ett pilotprojekt studerat vilka komponenter som är viktiga att ta hänsyn till och vilken metod som skulle vara lämplig för att hjälpa fjällaktörerna att göra rätt saker på rätt sätt.

Systematisk beslutsprocess

Forskargruppens förslag är att involvera relevanta fjällaktörer i en systematisk beslutsprocess där samtliga identifierade aktörer deltar i alla sex steg:
1. Formulera målet, mätpunkterna och mätmetoderna
2. Avgränsa problemet genom att prioritera de problem som ger störst utdelning att hitta en lösning för.
3. Diskutera möjliga förvaltningsåtgärder som kan lösa de prioriterade problemen.
4. Definiera orsaker och konsekvenser.
5. Fatta beslut och gå till handling.
6. Utvärdera konsekvenserna av handlingarna.

– Det svenska fjällandskapet sträcker sig över ett stort landområde med platser som har väldigt olika ekologiska, ekonomiska och socio-kulturella förutsättningar. Det innebär att man i viss mån behöver anpassa definitionen av begreppet betespräglat landskap till regionala förutsättningar. Målen, mätpunkterna och mätmetoderna måste anpassas till de olika områdenas specifika förutsättningar, säger Wiebke.

Kunskapen behöver omsättas  till praktik

Historiska och nutida landskapsanalyser är ett viktigt verktyg att använda för detta, enligt forskargruppen.

– Resultatet av vår forskning är ett viktigt bidrag till en hållbar förvaltning av vårt unika fjällandskap. För att ta nästa steg krävs det dock att kunskapen omsätts i praktisk handling. Vår rekommendation är därför att medel avsätts för att testa modellen i nära samverkan med berörda aktörer för att studera vilka möjligheterna och utmaningarna med att praktiskt tillämpa beslutsprocessen är, avslutar Wiebke Neumann.